”Så länge vi kan lösa våra problem kan vi växa som samhälle”

Vi har inget annat val, vi måste skapa mer hållbara samhällen. Och är det en sak vi har lärt oss av coronapandemin så är det att om vi, som samhälle, verkligen vill förändra något så kan vi förflytta berg. Jag är optimistisk.

Frank Figge, gästprofessor vid Handelshögskolan, undersöker hur vi kan skapa en mer hållbar ekonomi och med det - ett mer hållbart samhälle.

– Jag tycker om metaforen där jorden beskrivs som ett rymdskepp. Alla resurser vi har på vår planet är de vi hade från början, det enda som tillförs är solsken. Det betyder att vi måste hitta sätt att använda, återvinna och återanvända våra resurser på bästa sätt. Att hitta de sätten är vad vi strävar efter när vi forskar om en mer hållbar och cirkulär ekonomi.

För att nå klimatmål arbetar allt fler organisationer med hållbarhetsfrågor. Till exempel annonserade den svenska regeringen nyligen en handlingsplan för att skapa en cirkulär ekonomi. 

– En perfekt cirkulär ekonomi är ett slutet system, då använder man resurser på ett idealt sätt utan att något går till spillo. Jag menar att detta är omöjligt att uppnå. Många resurser, till exempel olika metaller, kan inte återanvändas hur många gånger som helst. Men jag tycker ändå att en helt cirkulär ekonomi är en bra målbild att sträva efter, för det innebär att vi också måste ändra vårt beteende.

Utvecklar teorier om cirkularitet

Forskning om cirkulära ekonomier bygger ofta på enskilda exempel i ett begränsat sammanhang. Frank Figge vill skapa övergripande vetenskapliga teorier som kan sammanfoga olika studier. I en av hans senaste publikationer: “Between you and I: A portfolio theory of the circular economy”, föreslår han att man kan ta hjälp av finansvärldens portföljteori för att förstå hur man kan använda ändliga resurser mest effektivt.

Idén är att summan av en grupps resursanvändande, då man kan samordna behov, blir mindre än om varje företag eller verksamhet skulle hantera sina resurser individuellt.

– Min teori har tagit inspiration av hur investerare sprider sina risker för att maximera vinsten vid en given risknivå. Ta exemplet med våra gamla mobiltelefoner. Många människor har gamla mobiltelefoner de inte längre använder liggandes i en byrålåda hemma. Vi tror då att det är bättre att återanvända eller återvinna dem. Men, vi exporterar ofta dessa äldre telefoner till länder som inte har kapacitet att återvinna dem efter att ha återanvänt dem, och det blir då ett sämre alternativ. Så, paradoxalt nog kan mindre återanvändande leda till en högre nivå av cirkularitet – det hade varit bättre om vi inte hade exporterat och använt telefonerna mer utan återvunnit dem direkt. Så, vi måste i varje enskilt fall skapa rätt mix av återvinning och återanvändande, och det är komplicerat. För att kunna göra det måste man matcha företags resurser och behov så att de kan använda resurser gemensamt och därmed mer effektivt. Idén är att summan av en grupps resursanvändande, då man kan samordna behov, blir mindre än om varje företag eller verksamhet skulle hantera sina resurser individuellt. Tankesättet är liknande det inom finansvärlden, där risken för en hel portfölj blir mindre än riskerna för alla de enskilda delarna i portföljen. Bara en specifikt byggd portfölj minimerar risk/minskar resursanvändning, och att hitta den portföljen är avgörande.    

 

BildMostphotos/Gemena communication

Mer hållbarhet är det enda alternativet

Frank Figge är professor i hållbarhet vid ESCP Business School i Paris. Han blev intresserad av hållbarhetsfrågor tidigt i sin karriär. Under sin doktorandtid jobbade han extra på banker för att finansiera sina studier. Den miljön blev en viktig inspirationskälla för honom och fick honom att fundera på hur man kan integrera teorier och metoder från finansvärlden i ett vetenskapligt sammanhang. Han ville forska om ekonomi på ett sätt som verkade vettigt för praktiker, och därmed få fram resultat som kunde omsättas i verkligheten.   

– I en annan del av min forskning, även den inspirerad av finansiell teori, har jag undersökt problemet med prissättningen av koldioxidutsläpp. För att prissätta utsläpp måste man fråga sig vad klimatförändringar kostar, och beroende på hur man räknar kan priset variera kraftigt. Att släppa ut ett ton koldioxid kan idag kosta en dollar eller tusen dollar. Jag föreslår en lösning på problemet inspirerad av den ekonomiska teorin om alternativkostnader. Istället för att fokusera på den skada varje ton koldioxid skapar menar jag att man kan koncentrera sig på hur man kan få ut mest resurser för varje utsläppt ton och sen låta det mest effektiva sättet bli standard. Detta är ett centralt sätt att tänka när man resonerar kring alternativkostnader: resultatet av en ekonomisk aktivitet (i det här fallet ett företags ekoeffektivitet) jämförs med resultatet av en annan ekonomisk aktivitet. Företag förstår detta, det är så man jobbar, och det är viktigt om man ska få industrin att samarbeta.

För att prissätta utsläpp måste man fråga sig vad klimatförändringar kostar, och beroende på hur man räknar kan priset variera kraftigt. Att släppa ut ett ton koldioxid kan idag kosta en dollar eller tusen dollar.

Frank Figge började sitt samarbete med Umeå universitet redan för flera år sedan när han träffade Lars Hassel, tidigare rektor vid Handelshögskolan. Det samarbetet har lett till fler och han har varit i Umeå flera gånger.

– Som gästprofessor vid Handelshögskolan hoppas jag att jag ska kunna stötta yngre forskare så att de också kan uppskatta vårt yrke. Vi har otroligt höga krav på unga akademiker idag. Jag ser också fram emot att få samarbeta med nya kollegor och att bryta ny mark tillsammans. För vi har inget annat val, vi måste skapa mer hållbara samhällen. Och är det en sak vi har lärt oss av coronapandemin så är det att om vi, som samhälle, verkligen vill förändra något så kan vi förflytta berg. Jag är optimistisk. Jag vill inte leva i en perfekt värld, jag vill leva i en värld som har problem som vi kan lösa. Filosofen Karl Popper skrev ”All life is problem solving”, och jag tror att så länge vi kan lösa våra problem så kan vi utvecklas som samhälle. Så, låt oss lösa hållbarhetsproblemen tillsammans!