Kunglig medalj för sin kamp för kvinnorna

Den 4 februari 2020 befann sig Ellinor Ädelroth på Stockholms slott för att ur Kung Carl XVI Gustafs hand motta H.M konungens medalj av 8:e storleken i serafimerordens band. Motiveringen löd: för sina betydande humanitära insatser.

– Jag är väldigt, väldigt glad och hedrad över detta, säger Ellinor Ädelroth, professor emerita vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet när hon nås på telefon från Rwanda på väg till Kongo.

Stockholmsvistelsen var nämligen ett tillfälligt besök i Sverige.

Överläkare Ellinor Ädelroth utsågs 2008 till professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.

BildMattias Pettersson

2008 gjorde Ellinor Ädelroth en resa till Bukavu i östra Kongo tillsammans med Pingstkyrkan i Umeå. Hon var då professor i lungmedicin, överläkare och prefekt för Institutionen för folkhälsa och medicin på Umeå universitet. En kvinna som hade fullt upp med andra ord. Men hon åkte ändå till ett av stadens universitet, Université Evengelique en Afrique, och erbjöd sig att börja undervisa medicinstudenterna. Och så blev det. Varje sommar därefter var hon i Kongo och höll kurser.

Bildkollage med Ellinor Ädelroth i Kongo. Till vänster på förlossningen på Panzisjukhuset då hon lämnar över babymössor som personalen delar ut till nyfödda. Till höger vid besök på en sjukstuga långt från Bukavu då hon fick en gåva i form av en levande get.

BildPrivat

När hon sedan blev pensionär år 2012 flyttade hon ner till Bukavu för att jobba heltid med både undervisning och vård och blev så småningom vikarierade sjukhuschef och en period chef för avdelningen för våldsutsatta kvinnor på Panzisjukhuset. Sedan dess har hon pendlat mellan Kongo och Sverige i princip varje år och hjälpt till med än det ena än det andra sida vid sida med Denis Mukwege – Nobels fredspristagare 2018 tillika hedersdoktor vid Umeå universitet. Det är för detta volontärarbete som hon nu fått pris.

– Priset är ett erkännande av det volontärarbetet som jag har gjort i Kongo, säger Ellinor Ädelroth.

Denis Mukwege, hedersdoktor vid medicinska fakulteten 2010, överläkare, Panzisjukhuset i Bukavu, Demokratiska republiken Kongo. Här tillsammans med Ellinor Ädelroth professor emerita vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Lungmedicin vid installationen på Årshögtiden 2010.

BildMattias Pettersson

Doktor Denis Mukwege är sjukhuschef och gynekolog och tilldelades Nobelpriset för sitt arbete mot sexualiserat våld som vapen i krig och konflikter. Totalt har mer än 50 000 kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld fått vård på Panzisjukhuset.

Ellinor Ädelroth var vid hans sida när Nobelpriset offentliggjordes. 

– Det var en sådan glädje, uppståndelse och jubel, säger hon.  

Satt ljus på problemen

Priset har inneburit att Denis Mukwege fått nya arenor att sätta ljus på stora problem som finns i Kongo – som straffrihet när det gäller våld mot kvinnor, konfliktmineraler som är grunden till många av problemen och milisgrupperna som skyddar gruvor och våldför sig på kvinnor och barn. 

Det man hoppades var att folk skulle lyssna på honom.

Stora organisationer har också visat intresse av att samarbeta med Panzisjukhuset och ekonomiska bidrag har blivit fler. Och sjukhuset har besökts av delegationer av människor som vill veta mer om arbetet som görs där och som blivit modell för liknande avdelningar i andra delar av världen.

Mukwege har varit Nobelpristippad flera gånger förut, blev det som ni hade hoppats?

– Det man hoppades var att folk skulle lyssna på honom och ta till sig det han vill säga och att överlevarna skulle få ersättning och rehabilitering. Den delen har uppfyllts efter nobelpriset, säger Ellinor Ädelroth.

Kriminaliteten ökar och det har varit mycket bråk på slutet.

Hur är läget i Bukavu nu?

– Kriminaliteten ökar och det har varit mycket bråk på slutet. Folk är fattiga, många har flyttat in från landsbygden för att det är så osäkert med alla 100-tals milisgrupper som fortfarande finns kvar i östra Kongo, säger Ellinor

Ädelroth och beskriver den svält som råder, inte minst bland barn, vilket de märker av på sjukhuset.

– Det är väldigt många barn som är undernärda och det blir fler och fler barn som är i behov av vård.

"Du är stark"

Ellinor Ädelroth är 72 år gammal. Just nu jobbar hon mer administrativt på Panzisjukhuset – som med internrevision om hur man dokumenterar patienter, följer upp standarden på hur man skriver journaler och utreder kostnader för personalens gratis sjukvård. 

Hur länge kommer du fortsätta att jobba?

– Det börjar väl dra ihop sig. Men när jag säger att jag är gammal och inte kommer tillbaka mer så säger de att jag ju är så stark, säger Ellinor Ädelroth och skrattar.

När du slutar, kommer du flytta till Sverige eller stannar du i Kongo?

– Nä jag kommer ju hem. Det är lite tärande periodvis att vara i Kongo – elen är dålig och det finns inget vatten i kranarna. Det är begränsad rörlighet för man vet inte riktigt vad som kan hända, kollar alltid efter ifall det kommer horder med militärer eller poliser eller gatpojkar. Det stjäls och det bränns och polisen är inget att lita på heller, de är ofta med på det där. 

Vad har det ideella engagemanget på Panzisjukhuset betytt för dig?

– Jag är ju kristen och har en fast grundad tro på att det här är något jag ska göra. Det betyder mycket för mig, jag upplever att jag har haft en uppgift här.

Viktigt att fira kvinnan

När Ellinor Ädelroth nås på telefon väntar hon in sin brorsdotter som kommer på besök från Sverige. Tillsammans ska de fira Internationella kvinnodagen den 8 mars – det är en viktig dag i Kongo. 

– Det är väldigt mycket mer aktiviteter här än i Sverige och man är hemskt noga med att det ska vara det på Internationella kvinnodagen, annars tycker de att det är hemskt konstigt.