Hur skapar vi förutsättningar för en rättvis omställning?

– Den gröna omställningen rymmer många möjligheter, men det är också många - inte minst på lokal nivå - som är rädda för att omställningen blir en ny form av kolonialism där företag med politikens goda vilja får fritt spelrum utan att ta hänsyn till lokala erfarenheter och behov. Jag försöker ta reda på hur man kan genomföra omställningen på ett rättvist, jämlikt, demokratiskt och hållbart sätt, säger Camilla Sandström.

Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation, utnämner regelbundet professorer runt om i världen. Unescoprofessorernas uppgift är att under de fyra år som utnämningen gäller främja forskning och högre utbildning inom områden som Unesco prioriterar. Professorerna ska också fungera som brobyggare mellan sitt forskningsområde, det omgivande samhället, det civila samhällets organisationer och beslutsfattare.

Många - inte minst på lokal nivå - som är rädda för att omställningen blir en ny form av kolonialism där företag med politikens goda vilja får fritt spelrum utan att ta hänsyn till lokala erfarenheter och behov.

Labb för ökad inkludering

Camilla Sandström tilldelas en Unescoprofessur för sin forskning om biosfärsområden som laboratorier för inkluderande samhällsomställning. Biosfärområden utses av Unesco och fungerar som modellområden där nya metoder kan utvecklas i lokal samverkan. I Sverige finns fyra biosfärsområden, varav Camilla Sandström samarbetar mest med området Vindelälven-Juhttátahkka.

– Som statsvetare är jag intresserad av om och hur man kan styra den pågående omställningen. Hur fördelas makten i den pågående processen? Vem och vilka får komma till tals? Tidigare forskning pekar på att ett hållbart styrsätt måste involvera de människor som berörs, dvs att människor måste få kapacitet att bidra till omställningen.

En av Vindelälvens många forsar.

BildKatarina Eckerberg

– Man kan säga att parallellt med min forskning försöker jag och min forskargrupp, tillsammans med olika aktörer hitta sätt att samverka kring miljö- och klimatfrågor på olika nivåer, till exempel från en lokal skogsägare eller renägare till politik på nationell nivå. Det är ju på lokal nivå som miljöpolitiken blir omsatt i praktiken och därför är det viktigt att det utformas hållbara lösningar som människor kan leva med i sin vardag. Det måste finnas en tilltro mellan människor, politiken och myndigheter. För att förstå hur vi ska nå dit kan vi prova olika arbetssätt gällande till exempel samverkan och dialogprocesser i biosfärsområdena. De blir som labb för att testa olika lösningar i praktiken.

Tidigare forskning pekar på att ett hållbart styrsätt måste involvera de människor som berörs, dvs att människor måste få kapacitet att bidra till omställningen.

I sin forskning samverkar Camilla Sandström med biosfärsområdet Vindelälven-Juhttátahkka, Svenska Samernas Riksförbund och länsstyrelsen.

– Biosfärsområdet blir en arena där vi kan bryta nya idéer och testa nya metoder. Ett exempel är forskningsprojektet ”Ta ner himlen till jorden” där resultaten omsattes i en studiecirkel för att på så sätt skapa ett verktyg för markägare att involvera sig i klimatfrågan med utgångspunkt för sitt eget markinnehav. Denna studiecirkel ges nu i hela Sverige.

Kor och zebror betar i Ngorongoro Conservation Area, Tanzania.

BildCamilla Sandström

Utvärderar hållbar lejonförvaltning

I uppdraget som Unescoprofessor ingår det också att skapa internationella samarbeten och nätverk. Camilla Sandström har samarbeten med ett biosfärsområde i Tanzania, ett i Sydafrika och ett i Kanada.

Lejon har jagat en zebra i Tanzania.

BildCamilla Sandström

– I Tanzania har vi ett projekt som försöker hitta arbetssätt för en hållbar lejonförvaltning. Projektet utgår från att det är massajerna som bor i området och som drabbas negativt av lejonen som bör ha inflytande över förvaltningen. Projektet består av två komponenter, för det första att massajer anställs för att med hjälp av gps-halsband på lejonen lättare kunna lokalisera dem och hålla dem borta från boskap. För det andra att massajerna får betalt för att bidra till bevarandet av lejon. Projektet har utformats tillsammans med massajerna och det vi som forskare gör är att undersöka om det bidrar till att nå målen i projektet - exempelvis skapa större tolerans mellan människa och djur. Byarna som är med i projektet bestämmer själva hur de vill använda pengarna. I år användes pengarna för att betala skoluniformer och all annan utrustning till de barn som klarat av mellanstadiet och nu skulle åka iväg på internatskola. Min del i projektet har varit att följa upp resultaten och i januari 2023 besökte jag området och intervjuade bybor, myndigheter och politiker. Resultaten är såklart varierande, men mycket pekar på det är en modell som fungerar för både människor och djur.

Projektet utgår från att det är massajerna som bor i området och som drabbas negativt av lejonen som bör ha inflytande över förvaltningen.

Miljö som den överordnade frågan

Camilla Sandström arbetar i en forskargrupp med bred kompetens, där forskare från både Umeå universitet och SLU ingår.

– Frågor som rör miljö- och klimat kräver tvärvetenskapliga forskargrupper men också tvärsektoriell kompetens i samhället. Just klimatfrågan rör alltifrån säkerhetsfrågor till hur AI kan användas som verktyg i klimatarbete. Denna breda ansats skulle jag också vilja se i svensk klimat- och miljöpolitik. När man jobbar för ökad biologisk mångfald begränsas ofta politiska insatser till enskilda åtgärder. Man kan till exempel besluta att skydda den biologiska mångfalden inom ett begränsat markområde, när det viktiga egentligen är hur den biologiska mångfalden hanteras på alla annan mark och i anslutning till all markanvändning. Här har forskningen en viktig roll i att finna lösningar som bidrar till att skapa incitament för individer och organisationer att dra sitt strå till stacken, men också att hitta nya bättre metoder att till exempel sköta skog för att nå flera olika mål.