Att begripa människan genom idrott

Vi måste lära oss mer om hur dynamiska förutsättningar såsom tankar, känslor, psykologi och beteende påverkar en utövares prestation.

När Paul Davis växte upp i Winnipeg, Kanada, drömde han om att bli en elitidrottare på allra högsta nivå. Han hade alla förutsättningar för att lyckas: tillgång till utmärkta träningsanläggningar, den bästa utrustningen och en tränare som också tränade landslaget där den dåvarande världsmästaren ingick.

– Som junior hade jag en del framgångar, men trots optimala förutsättningar lyckades jag aldrig med min elitsatsning som senior. Jag var en sån ”ilsken idrottare” som var känd för att slå sönder mina racketar när det inte gick som jag ville. Så istället, kanske lite klichéartat, började jag läsa psykologi för att förstå mer om mina egna problem. När jag studerade på universitetet blev jag väldigt intresserad av hur olika individer svarar på träning. Idealt vill vi ju hitta den magiska ingrediensen som göra att alla kan prestera på topp och som skapar maximala hälsovinster. Därför utvecklas evidensbaserade träningsmetoder som kan användas brett och fungera för många människor. Men, trots att man kan träna sig till att utföra topp-prestationer så är de ändå ofrånkomligen ovanliga. För att förstå hur man oftare och under längre perioder kan klara av att prestera på topp måste vi lära oss mer om hur träning fungerar på individnivå. Vi måste också veta mer om hur dynamiska förutsättningar såsom tankar, känslor, psykologi och beteende påverkar en utövares prestation. Dessa sammankopplade system som associeras till psykofysiologi är fascinerande och komplexiteten ökar ytterligare när idrottsmän också ska prestera på topp i väldigt olika miljöer, en del med hög press (t.ex. världsmästerskap med stor publik) och andra repetitiva och oinspirerande (t.ex. morgonträning på löpbandet). 

Det fina med att forska om idrott är att det är ett mikrokosmos av samhället som inkluderar både ”den gode, den onde och den fule”.

Känslor och stress inom idrott och i övriga livet

Under sin karriär har Paul Davis forskning fokuserat på känslor och relationers betydelse för idrott, träning och hälsa.

– Det fina med att forska om idrott är att det är ett mikrokosmos av samhället som inkluderar både ”den gode, den onde och den fule”. Därför kan vi få en bättre förståelse för mänskliga erfarenheter generellt när vi studerar idrottsmäns upplevelser. Vi måste nämligen komma ihåg att atleter (och deras tränare) också är människor. Så det vi studerar från första matchminuten till sista avblåsningen har betydelse även för livet utanför spelplanen. Känslor, stress, utbrändhet och relationer är viktiga både inom idrott och i det övriga livet. Om vi kan optimera idrottsupplevelser kan vi hitta verktyg för att förbättra livet för både individer och i det bredare samhället.

Samarbete för att hantera komplexa problem

Paul Davis försvarade sin avhandling vid Bangor University 2008. Efter att ha jobbat vid University of Nottingham och Northumbria University flyttade han med sin familj till Umeå och Umeå universitet 2016.

– Både jag och min fru Louise, som är docent i psykologi, blev intresserade av Umeå universitet när vi såg att situationen för högre utbildning i Storbritannien försämrades på flera plan. Skillnaderna mellan de svenska och brittiska akademiska systemen verkar ha förstärkts under Coronakrisen, det kommer att bli intressant att observera de långsiktiga effekterna. När jag reflekterar över samtal jag har haft med kollegor i Storbritannien och i resten av världen känner jag mig tacksam över att vara i Umeå.

Min erfarenhet säger att de mest effektiva grupperna skapas när man har ett klimat som både utmanar och stöttar medlemmarna för att nå ett gemensamt mål.

I mars 2021 utnämndes Paul Davis till professor i idrottspsykologi. Som professor hoppas han kunna etablera och utveckla samarbeten både lokalt och internationellt.

– Aktuella frågeställningar inom idrott och samhälle kräver både lagarbete och samarbete. En individuell forskare kan inte ha alla svar på komplexa problem. Min erfarenhet säger att de mest effektiva grupperna skapas när man har ett klimat som både utmanar och stöttar medlemmarna för att nå ett gemensamt mål. Jag uppskattar tvärvetenskapliga samarbeten eftersom min tid inom både toppidrotten och forskarvärlden har lärt mig att gemensamma insatser i en stöttande miljö ger de bästa resultaten. Som jag brukar säga, “If you want to go fast go alone. If you want to go far, go together.”