Om artikeln

Bridging fictional game guides and imaginary games: the strange case of Vermis by Plastiboo

Eludamos: Journal for Computer Game Culture

Tim Timvig har tillsammans med Carl-Erik Engqvist och Karin Danielsson studerat vad som krävs för att uppskatta en guidebok till ett spel som inte finns.

Vad handlar artikeln om?

Artikeln söker artbestämma en guidebok till ett spel som inte finns. I analysen nyttjar vi ett kalejdoskop av olika teorier vid vår närläsning av guideboken Vermis I – Lost Dungeons and Forbidden Woods, och vi utmanar den stipulerade definitionen att endast ett spel som existerar i en redan etablerad fiktion kan räknas som ett fiktivt spel. Vårt förslag till nyansering är att även spel som skapar den fiktion där de själva ingår kan räknas som ”fiktiva spel”.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Förbluffande många författare och regissörer skapar fiktiva världar i vilka spel och lekar – som inte skulle kunna spelas och lekas i vår verklighet – förekommer. Vad är då poängen med att hitta på intrikata spelregler och delge dessa till läsarna eller tittarna (såsom fallen är med ”Quidditch” i Harry Potter, ”Holo-Chess” i Star Wars, eller ”Hungerspelen” i boken och filmen med samma namn)? Vad kan vi lära oss av lekar och spel som på grund av verklighetens begränsningar inte kan avnjutas av oss?

Det förefaller säkerligen nischat att studera fiktiva spel som inte kan spelas i vår verklighet, men insikterna från dylika forskningsföretaganden kan förse oss med nya idéer till spel och aktiviteter som frigör oss från våra förgivettagna föreställningar om hur ett spel ska spelas, en lek ska lekas, eller en aktivitet ska genomföras.

Ingår det i en större undersökning?

Artikeln ingår i ett specialnummer på temat fiktiva spel, med anledning av publiceringen av spelforskarna Stefano Gualeni och Riccardo Fassones bok Fictional Games: A Philosophy of Worldbuilding and Imaginary Play.

Vad innebär slutsatserna?

Vår slutsats är att guideboken inbjuder till en sorts läsande spelstil eller en spelande lässtil, och att ett utvecklande av denna läs- eller spelstil krävs för att guideboken ska kunna avnjutas såsom ett spel betraktat.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Att studera någonting som i strikt bemärkelse inte har någon egentlig empiri – utan som endast kan antydas genom fragment eller drömmas upp – är alltid spännande (på samma sätt som livet, för det mesta, levs i önsketänkandets modus). Att uppgå i medförfattarskap med engagerade kollegor är, därtill, en ynnest.

Vilka är dina medförfattare till artikeln?

Artikeln har skrivits tillsammans med konstnären Carl-Erik Engqvist och docent Karin Danielsson vid Humlab. Båda har ett intresse för spel och spelforskning: Engqvist författar rollspelsböcker, och Danielsson har bland annat analyserat edutainmentspel i sin doktorsavhandling.