Om artikeln

Ongoing history writing in history textbooks: the most recent past as a historiographical problem

Journal of Educational Media, Memory, and Society

Daniel Nyström har studerat nutidskommentarerna i historieläroböcker, vilka händelser som väljs ut och sättet de kommenteras på.

BildUlrika Sahlén

Vad handlar artikeln om?

Detta är en undersökning av historieläroböcker för gymnasieskolan. En lärobok i historia är oftast kronologiskt upplagd. Den startar med förhistorisk tid för att sedan röra sig fram till våra dagar. Intressant nog avslutas böckerna med att kommentera nuet och dagens värld. Jag har studerat dessa nutidskommentarer i historieläroböcker, vilka händelser som väljs ut och sättet de kommenteras på.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Frågan jag ställt handlar om vilken status dessa nutidskommentarer har i läroböcker och vad som händer med dem i efterföljande upplagor när nuet blivit historia så att säga. Man hör ibland att ett värde med historia är att tidsavståndet ger en överblick som inte var möjlig för dåtidens aktörer, att kännedom om den efterföljande utvecklingen gör att vi kan förstå det förflutna bättre. Men om historieskrivningen i historieläroböcker till hög grad visar sig bygga på redan befintliga nutidskommentarer, då luckras gränsen upp mellan nutidskommentarer och historia.

Vad innebär resultaten?

Jag visar att historieskrivningen till stor del överlappar med tidigare nutidskommentarer. Det gäller både vilka händelser som behandlas och presentationen av dem. Jag säger inte att det är något fel med det, men en följd som jag ser det, är att nutidskommentarernas fokus på händelser med högt nyhetsvärde bidrar till en liknande slagsida i historieskrivningen. Dåtida nyhetsvärde är emellertid inget klockrent urvalskriterium för historieskrivning, det är långt ifrån säkert att de händelser som upplevdes viktiga för människor i det förflutna visar sig vara det i ett längre perspektiv.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

Det är på samma gång förvånande och inte att nutidskommentarer styr vad som lever vidare i historieskrivningen. Nuet och det nära förflutna kommenteras och analyseras hela tiden, det är en massiv mängd text som produceras. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman har kallat detta fenomen för ”löpande historieskrivning”, vilket jag tycker är träffande.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Att undersöka läroböcker innebär att jag vridit och vänt på innehållet i dem. Det är ganska lätt att hitta saker som sticker ut, passager där författarna uttrycker sig märkligt, värdeladdade ord och så vidare. Men på det stora hela håller läroböckerna hög kvalitet, de är sakliga och tar tydligt ställning för mänskliga rättigheter och demokrati, precis som det ska vara eftersom det är så skolans uppdrag ser ut, en kombination av kunskap och fostran. Som forskare är det spännande att undersöka ett material som försöker hantera detta dubbla uppdrag.