Om artikeln

Enacting Special Education in a Digitalized School: Opening for New Understandings of a Digitalized Special Educational Practice

Journal of Special Education Technology

Martin Holmgrens artikel ingår, som en del av två, i en studie av den specialpedagogiska praktiken i en digitaliserad skola.

BildUlrika Sahlén

Vad handlar artikeln om?

Artikeln syftar till att öppna upp för förståelse och kunskap om den specialpedagogiska praktiken i en digitaliserad skola. Eftersom detta är ett väldigt outforskat område beskriver jag studien som sonderande, snarare tänkt att väcka frågor och problemställningar än att besvara och lösa dem.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Att skolpraktiken förändras i takt med samhället är inget nytt, och samhällets digitalisering har fått stor genomslagskraft i den svenska skolan (åtminstone materiellt). Forskning om skolans digitalisering har bidragit med viktig kunskap inom en rad områden så som skolledarskap, lärarskap, elevers lärande m.m., men inte alls i samma omfattning om vad denna utveckling inneburit för specialpedagoger och speciallärare. 

Ingår det i en större undersökning?

Artikeln ingår, som en del av två, i en studie av den specialpedagogiska praktiken i en digitaliserad skola.

Vad innebär resultaten?

Resultaten visar att specialpedagoger och speciallärare i den kommun som undersöktes generellt ser digitala verktyg som bidragande till deras yrkespraktik, men att kunskaper och användningsgraden varierar stort. Vidare identifierar studien en rad förändrade eller nytillkomna arbetsuppgifter i den specialpedagogiska praktiken, arbetsuppgifter vars krav ofta överstiger specialpedagogernas/speciallärarnas självskattade kunskaper.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

Både ja och nej. Att yrkespraktiken har påverkats och delvis förändrats i och med digitaliseringen förvånar nog inte så många, men däremot blev jag förvånad över den relativt starka tron på att digitala verktyg kan bidra till den specialpedagogiska praktiken. Den självskattade kunskapsbristen och avsaknad av riktad kompetensutveckling/utbildning inom detta område förvånar inte heller.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Jag vet inte om ’spännande’ är rätt ord, men den var väldigt lärorik och därmed rolig. Då det är min första artikel har varje steg i processen från idé till publicering inneburit nya insikter – så ur den aspekten kanske den ändå varit spännande?