Varierad användning och repetition av vokabulär stärker ordförrådsutveckling i engelska

Maria Stridsman

BildPer Melander

Resultaten från denna avhandling har viktiga implikationer för utvecklingen av både pedagogiska material och lärarutbildning

Genom videobaserade observationer och analyser av olika typer av läromedel, belyser studien hur dessa resurser används för att stödja lärande av ord och uttryck i klassrummet.

Maria Stridsman säger att i studien observerades en klass med elever i årskurs 4–5 under nio veckors undervisning i engelska. Forskningen utforskar hur olika aspekter av vokabulär behandlades i undervisningen, samt hur olika metoder och resurser främjar ordförrådsutveckling.

Pedagogiska material, aktiviteter och förutsättning för lärande

Observationerna visade att läromedlen ofta styr innehållet i undervisningen, vilket påverkar hur och vilka ord uppmärksammas, övas och återanvänds.

– Deras struktur och ordförråd är därför av avgörande betydelse för elevers ordförrådsutveckling. Styrdokument som kursplaner och den gemensamma europeiska referensramen för språk (GERS) påverkar hur språkundervisningen organiseras, men ger ingen vägledning med avseende på ordförråd, säger Maria Stridsman.

– Detta lämnar stort ansvar till läromedelsutvecklare och lärare att säkerställa tillräcklig repetition av ord för en hållbar ordförrådsutveckling.

Multimodala resurser i undervisningen

Ett betydelsefullt undervisningsinslag var användningen av multimodala resurser i klassrummet. Dessa inkluderade text, bild, video, ljud och drama, vilket skapade en engagerande och dynamisk lärmiljö där eleverna kunde möta ord på flera sätt.

– Analysen av texterna visade att autentiska material (t.ex. webbaserat material som filmserier) kan vara utmanande för yngre elever ur ett ordförrådsperspektiv. Dessa kombinerades med mer traditionella aktiviteter som lucktexter, matchning och korsord för att utveckla en grundläggande förståelse för ords form och betydelser.

Texterna som användes innehöll främst högfrekvent vokabulär och studien visade att dessa ord ofta återkom i isolerade övningar, exempelvis i gloslistor och lucktexter.

– I kontrast till detta användes multimodala resurser, som filmer och audiovisuella verktyg, som kunde ge eleverna en djupare förståelse av ords användning i kontext. Eleverna fick ofta möta och använda ny vokabulär genom texter, ljudinspelning och aktiviteter som filmvisning, diskussioner, översättning och körläsning.

– En viktig aspekt av vokabulärundervisningen var att eleverna ofta fick möjlighet att återkalla ord i både tal och skrift. Dessa aktiviteter, som inkluderade översättningar mellan svenska och engelska, samt glostester, bidrog till att eleverna kunde utveckla och befästa sin kunskap om nya ord och uttryck.

– Dock visade resultaten att endast en liten andel av vokabulären upprepades tillräckligt ofta i de läromedel som användes. Avhandlingen framhåller att återkommande möten med samma ord och uttryck är avgörande för att utveckla ett hållbart ordförråd.

För att eleverna ska utveckla en fördjupad ordkunskap föreslås det att pedagogiska material och undervisningen ger fler möjligheter till varierade möten samt aktiv användning och repetition av högfrekvent vokabulär.

Implikationer för lärarutbildning och undervisningsmaterial

Resultaten från denna avhandling har viktiga implikationer för utvecklingen av både pedagogiska material och lärarutbildning. Forskningen understryker vikten av att lärare får verktyg för att kunna strukturera sin vokabulärundervisning på ett systematiskt sätt, med fokus på repetition och återanvändning av ord.

Det föreslås att läromedelsutvecklare fokuserar på högfrekventa ord i material som används för yngre elever, men att även medelfrekvent vokabulär kan behövas beroende på elevernas intressen och förkunskaper.

Genom att eleverna erbjuds tillräckliga möjligheter att möta, använda och bearbeta ord i varierande och meningsfulla sammanhang kan deras språkutveckling stärkas och fördjupas.