Svensk koppar bidrog till militär upprustning

Santa Ana, spanskt örlogsskepp

BildWikimedia Commons

Ingen har bemödat sig om att titta på hur det i praktiken gick till, det var inget litet företag direkt

Martin Almbjär berättar hur artikeln handlar om Hans Jacob Gahn (1748–1800), en svensk konsul i Cádiz och hur han såg till att spanska örlogsskepp bekläddes med svenska kopparplåtar. Och hur de använt en mikrohistorisk metod för att analysera hur Gahn kunde påverka handelsflödena mellan Sverige och Spanien.

Kopparplåtar?

– Ja, kopparplåtar. Skepp som seglade i varmare vatten, till exempel Karibien, fick sina skrov förstörda av framför allt skeppsmask. Skeppen seglade långsammare och krävde mer underhåll, säger Martin Almbjär, och fortsätter:

– Den brittiska flottan var först med att framgångsrikt skydda skeppens skrov genom att klä dem i kopparplåtar. Andra nationer som Frankrike och Spanien var tvungna att haka på. Inom den kapprustning som pågick under hela 1700-talet blev det här ett race i racet, så att säga.

Martin Almbjär berättar vidare hur Sverige exporterade stora mängder till Frankrike, Portugal och Spanien. Spanien står dock ut eftersom det inte fanns någon historia av kopparexporter dit. En svensk handelsrapport från 1750-talet dömde till och med ut den spanska marknaden totalt. Men så, mellan 1781 och 1784, fraktades 370 ton söderut till Spanien.

Hur kommer det sig?

– En av de stora frågorna om långväga handel i förindustriell tid är hur producenter och köpare kopplades samman. Vem såg till att informationen nådde fram trots relativt långsamma transporter och hur samordnades produktion och transport?

– Vi visar att konsuln utgjorde en sådan institution, speciellt som de vid den här tiden fungerade som en slags officiella handelsrepresentanter för olika stater. Den svenska konsuln i Cadiz, Hans Jakob Gahn, såg tidigt potentialen i kopparplåtarna, mest troligt på grund av kontakter på den stora flottbasen strax utanför Cadiz.

– Den spanska flottan anlitade ofta externa underleverantörer och så även i det här fallet. I hård konkurrens vann han upphandlingen, som vi skulle sagt idag. Man ska komma ihåg att den spanska flottan vid den här tidpunkten är den största i Europa vid sidan av den brittiska och franska.

Hans Jakob Gahn kom dessutom från en släkt djupt involverad i gruv- och bruksnäringen. Via dem kunde han samordna produktionen och transport till Stockholm, och sen till Spanien.

– Vi tycker att det är fascinerande hur en enskild individ kunde ha en så stor påverkan på globala resursflöden. När kontraktet löpte ut 1784 av olika anledningar så stannade exporten upp igen, vilket återigen visar på hans påverkan.

Vad är det nya med er forskning?

– Vi framhäver konsulers potential för att lösa problem i de förindustriella produktions- och handelskedjorna. Hur hamnar koppar bruten i Falu koppargruva och bearbetad i lilla Avesta på spanska örlogsskepp i Karibien? Jo, tack vare en konsul. Våra resultat sätter i förlängningen fokus på statens roll i att överbrygga den globala handelns avstånd.

Martin Almbjär säger att det roligaste med att skriva artikeln har varit detektivarbetet. Tidigare forskning, framför allt i Spanien, har känt till Gahn och hans roll som leverantör till spanska flottan.

– Men ingen har bemödat sig om att titta på hur det i praktiken gick till, det var inget litet företag direkt. För att rekonstruera hela kedjan har vi behövt jobba mycket i arkiven, sammanlagt 11 olika fysiska arkiv: Handelsstatistik, formella kontrakt, konsulära rapporter, privat korrespondens, tulloggar, och så vidare.

– I flera fall fanns informationen i detaljer, eller i textens utkant, så att säga. Genom källmaterialet har vi inte bara kunnat spåra Gahn utan även det nätverk av personer som han förlitade sig på för att ro hela affären i land.

Martin Almbjär menar att Hans Jacob Gahn en person som behöver uppmärksammas mer.

– Han är relativt okänd här i Sverige men det går inte att förstå den spanska flottans historia utan att ta hänsyn till Gahn. Kopparaffären gjorde honom väldigt rik och han etablerade en firma delvis specialiserad på att leverera material och varor till den spanska flottan.

– På 1790-talet var det han som under några år levererade alla master till den spanska flottan. Han gifte dessutom till sig plantager i spanska Karibien. En risktagare av rang som i slutändan förlorade allt när hans mastleveranser kapades av britterna och sen dog plötsligt 1800.