Historieämnet och mångfalden – en komplex historia

Simon Lundberg

BildPer Melander

Avhandlingen är en påminnelse om vikten av att inte glömma bort frågor om historieämnets funktion i en tid där politiskt fokus ligger på mätbarhet och centraliserad bedömning

Simon Lundberg säger att historiedidaktisk forskning länge har diskuterat vad som är en lämplig historieundervisning i ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle.

– Däremot har det varit mindre vanligt att studera hur historielärare resonerar om sin undervisning i ljuset av klassrummens mångfald. Avhandlingen baseras på intervjuer med 20 högstadie- och gymnasielärare. Syftet är att bidra med kunskap om vad samtidens migrationspräglade mångfald i skolan innebär för historieundervisningen, säger Simon Lundberg.

Han berättar vidare att studien visar hur vissa lärare betonar vikten av att vidga elevernas förståelse av vad svenskhet och svensk historia kan innefatta, för att göra det mindre främmande för elever som inte känner svensk tillhörighet.

– Andra lärare framhåller nödvändigheten av eftertänksamhet och att problematisera eurocentriska begrepp, som till exempel efterkrigstiden eller upplysningstiden. Lärares idéer om att utveckla elevers tänkande kring nuet, det förflutna och deras egen livssituation speglar i varierande grad en vilja att hålla slutprodukten av en sådan process öppen.

Identifierar kontextuella utmaningar och möjligheter

Simon Lundberg säger att av avhandlingen framkommer det att lärare generellt anser att konfliktfyllda uppfattningar som kan uppstå i undervisningen om historiska och samtida konflikter är svårhanterliga.

– Elevers bristande kunskaper i svenska språket ses också som en utmaning av lärare i studien, flerspråkiga kunskaper lyfts sällan som en tillgång, medan klassrummens mångfald anses skapa goda möjligheter för undervisning om hur historia brukas i samhället.

Konkretiserar lärares strategiska arbete

–  Lärare anpassar undervisningen till elevernas ”egen” historia med olika intentioner för ögonen. Det kan till exempel handla om att väcka engagemang, tillvarata elevers referenskunskaper eller ge dem möjlighet att förhålla sig kritiskt till en för dem identitetsbärande historia och att språkliga utmaningar kan mötas med språkutvecklande arbetssätt men även genom att fokusera på berättelser, säger Simon Lundberg och tillägger:

– Generellt förefaller historieundervisning i klassrum som präglas av mångfald ses både som problematisk och som en möjlighet, något som är kopplat till lärarnas undervisningsintentioner.

Avhandlingens resultat utgör en påminnelse om vikten av att inte glömma bort frågor om historieämnets funktion och integrerande roll i en tid där politiskt fokus ligger på mätbarhet och centraliserad bedömning.