Digital makt: Big Tech och det koloniala arvet

Tänk om de digitala system vi använder varje dag inte är neutrala verktyg, utan förlängningar av gamla maktstrukturer? Pamela Gil-Salas, doktorand vid Umeå Institute of Design, utmanar denna föreställning genom sin forskning om digital styrning.

Pamela Gil-Salas menar att dagens datastyrning speglar mönster av exploatering och kontroll som en gång definierade koloniala ekonomier. Hennes fråga är enkel men brådskande: hur kan vi utforma styrningsmodeller som skyddar kollektiv handlingskraft istället för att fördjupa beroendet av Big Tech?

”Historisk kolonialism må vara över,” säger hon, ”men kolonialiteten i makten gör att dessa strukturer börjar omformas.” I dag flödar data genom infrastrukturer som korsar gränser och koncentrerar kontrollen till ett fåtal företag. Det är inte bara en teknisk utmaning. Det är en politisk ekonomi som formar beteenden, marknader och styrning.

Autonomía(s) som motberättelse

Gil-Salas introducerar begreppet autonomía(s) – plurala, kollektiva handlingsutrymmen – som ett motnarrativ till denna maktkoncentration. Konceptet hämtar inspiration från latinamerikanska rörelser som försvarade mark och byggde gemensamma infrastrukturer för vatten och energi.

Bild:Elin Kolterjahn

Pamela Gil-Salas leder en workshop med studenter om hur företag använder musikdata för att förstå och förutsäga användarbeteenden.

”Jag ville arbeta med autonomía(s) eftersom det var ett sätt att göra motstånd,” förklarar hon. Hennes forskning översätter dessa principer till datastyrning och föreslår ramverk som prioriterar gemensamma behov framför marknadslogik.

Varför design spelar roll

Design har en central roll. ”Design har något som är väldigt kraftfullt och det är att den är generativ,” säger hon. Där kritiska ramverk ofta stannar vid att diagnostisera problem utan att erbjuda lösningar, skapar design möjligheter. Hennes arbete utforskar community design, samskapande och deltagande metoder som verktyg för att bygga autonomi i digitala system.

Det här är långt ifrån teori. Forskningen tar avstamp i verkligheten av datakolonialism, där beteendedata från vardagliga interaktioner kommersialiseras och säljs. Den berör också hållbarhet. Data är inte immateriell. Den kräver energiintensiva infrastrukturer, hårdvara och arbetskraft – ofta osynlig och prekär i det globala syd.

Pamela Gil-Salas tilldelades Du Bois-priset för ”innovativa insatser inom plattformskooperativism och demokratiska digitala ekosystem”.

Plurala framtider

Pamela Gil-Salas efterlyser ett perspektivskifte. ”Jag skulle säga framtider, inte framtid,” betonar hon. I stället för att designa för en enda framtid förespråkar hon pluriversal design: framtider som rymmer olika röster och världsbilder. Det är inte bara en teknisk utmaning utan en kulturell, som kräver styrningsmodeller som bygger på omsorg, samarbete och delat ansvar.

I en tid dominerad av plattformar och algoritmer ställer hennes forskning en grundläggande fråga: vad skulle det innebära att designa digitala system som möjliggör autonomi i stället för exploatering? Svaret kan avgöra om våra digitala framtider blir rättvisa eller bara effektiva.